Barn gör så gott de kan Barn gör så gott de kan Barn gör så gott de kan
Här finns nu vår uppsats i specialpedagogik som jag och Ulrika Pettersson har skrivit vårterminen 2013. Ämnet är inkludering, vi fokuserar på klasslärare och vi fokuserar på relationer. Här kan du läsa några utdrag ur uppsatsen, blir du nyfiken och vill läsa hela klickar du på någon av länkarna ovanför. Trevlig läsning!
För att möta elevers olikheter i en skola för alla krävs att lärare skapar goda relationer till elever och föräldrar. Läraren måste även ha goda kunskaper om arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Det är också viktigt att resurser tillsätts.
Denna undersökning visar att synen på inkludering inte skiljer sig markant bland våra respondenter. Det finns en vilja bland lärarna att arbeta inkluderande. Det som hindrar dem handlar till stor del om organisation och tillgång till rätt resurser. Svårigheter som lärarna upplever är brist på tid och brist på stöd. Dessa upplevelser kan se olika ut.
Lärarna i vår studie efterlyser utbildning och utökad kunskap, handledning och stöd från skolledningen. Samarbete mellan kollegor och mellan skola – föräldrar framhålls som betydelsefullt i inkluderingsarbetet. Vikten av att lyssna på barnet och att utgå från varje enskild elevs behov uppmärksammades också som framgångsfaktorer för att lyckas inkludera elever i behov av särskilt stöd.
”Barn gör så gott de kan.
När de inte kan bättre måste vi komma på varför, så att vi kan hjälpa dem”.
(Greene, 2003, s.280).
•Specialpedagogisk sensemaking Det nära lärarskapet är något av en hörnsten i skolans specialpedagogiska organisering, och utan en nära relation mellan lärare och individ vid situationella skolsvårigheter får man svårt att lyckas i detta arbete.
•Specialpedagogisk tooldropping I just specialpedagogiska sammanhang ses ofta tydliga strukturer och återkommande rutiner som närmast oundgängliga inslag. Så å ena sidan måste de yttre strukturerna vara tydliga och starka för att hjälpa och skapa stadga för många elever. Å andra sidan kan alltför starka strukturer och generella regler få svårt att omfatta mångfalden av elever, eller snarare ge utrymme för allas olikheter.
•Specialpedagogisk mindfulness Att söka avvärja elevers situationella skolsvårigheter innan de uppstår, genom att om inte veta så åtminstone ana vad som kan följa på en händelse Att vara uppmärksam på sådant, oftast till synes små detaljer, som kan göra stor skillnad.
(Gerbo, 2012)
Gerrbo myntar begreppet ”situationella skolsvårigheter”. Med det menas sådant som föranleder specialpedagogiska eller särskilda insatser. Dessa svårigheter är direkt förknippade med skolan och skolsituationen och visar sig inte i elevens hemmiljö eller på fritiden.
Utmaningen att se elevers olikhet som resurs, blir det redskap som krävs för att lyckas skapa skolan för alla. Den omskapade retoriken lyder, att först när pedagogerna kan se olikheten som en resurs, blir det möjligt för alla elever att få delaktighet och acceptans. Har man ett inkluderande perspektiv, frågar man sig istället följande: Vad är det i skolan som har hindrat dessa barn att få utbyte av sin skolgång? (Assarson 2007)
Empati är ett av de viktigaste arbetsredskapen för inkludering (Skolverket, 2009, s. 82).
För att skapa goda förutsättningar för inkludering krävs också tillit. Precis som att ordet tillit skrivs likadant åt båda håll behöver tillit i praktiken komma från båda håll.
Lärarna i vår studie efterfrågar tillit från skolledningen. Där samarbetet har fungerat bra och man som lärare känt sig lyssnad på från skolledningen, är det lättare att arbeta med inkludering. En rektor i vår studie uttryckte att lärare inte alltid ber om hjälp på ett konstruktivt sätt. Vi menar att lärare behöver be om hjälp tydligare, visa vad man ser och vad man behöver inför skolledningen
En tillitsfull relation mellan föräldrar och skola där båda parter visar ödmjukhet och respekt inför varandras kompetens, gynnar alltid eleven. Vi måste lyssna på föräldrarna och deras kunskap om sitt barn. En bra grogrund för ett samarbete är att föräldrarna lyssnar till lärarna då barn kan vara olika i olika sammanhang. Vi måste lyssna och lära av varandra. Lärare behöver också möta föräldrar respektfullt. De kan uppleva en sorg över att deras barn är i situationella skolsvårigheter. Det är viktigt att vi förstår det bakomliggande mekanismerna till ett beteende; både hos föräldrar och elever. Vi anser att man i högre grad bör flytta fokus från elevens svårigheter till lärarens pedagogiska arbete med eleven. Inkluderingstanken bör alltid utgå från den enskilda eleven och hur pedagogerna i skolan kan hjälpa eleven.
För att på bästa sätt kunna hjälpa, måste vi lyssna på eleverna. Greene (2008) skriver att eleven är en del av lösningen. Man har ett gemensamt problem som behöver lösas. Barn med problemskapande beteende behöver vuxna som kan lära dem strategier och färdigheter för att klara krävande situationer. Med ett öppet sinne och en vilja att lyssna och med utgångspunkten att alla gör sitt allra bästa utifrån just sina förutsättningar, kommer vi en lång bit på väg.
Barn gör så gott de kan, föräldrar gör också så gott de kan och även vi lärare gör så gott vi kan!
Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv!
Astrid Lindgren